Vaknade upp med stressen i kroppen.

 "Vaknade upp för sent...IGEN!!!"

Slänga i sig frukost, på med mc-kläder och köra till jobbet för allt vad mc:n går. Det man upptäcker, lite för sent kanske, är att någon sa innan jag hoppade upp på hojen:

-Du...det regnade hela natten...

I en kurva, som man tar lite FÖR fort, släpper bakhjulet. Inget jättekast, men en obehaglig upplevelse. Hjärtat i halsgropen, kallsvettig på ryggen, gåshud på armarna, adrenalinet pumpar.

Tankarna som far igenom huvet:

"Nä, inte nu, lånad hoj...undrar vad detta kommer att kosta?"

"Jag e ju singel...vill skaffa familj så småningom..."

Släpper gasen, parerar med kroppen, trycker till med fötterna på fotpinnarna...YES, det greppar!

Jag tog det lugnt resten av biten till jobbet.

Väl där fick man höra en grym utskällning, med personangrepp och hela köret, som en medarbetare fick utstå. Dessutom var det inte jobbarkompisens fel utan kunden...inte en ursäkt fick han.

Regnade resten av dagen med, lugn dag.

Väl när det vankades stängningsdax så funderade man...

...Hmmm, vilken hoj ska jag låna hem idag då??? Börjar ju spricka upp...

Jag kan ju erkänna att jag valde cykel efter väder och lärd erfarenhet...